Okey, okey!!! Return off the dead, det är på tiden, jag vet jag vet!! Men som vanligt så har mitt liv varit så otroligt händelserikt så att jag inte haft tid att blogga om alla dessa händelser. För första gången är detta nu inte en lögn. Här om dagen så skulle jag redovisa för mitt träningsbidrag från KSSS under året. Traktamente fungerade att redovisa, så jag tog årsplaneringen och kollade var man har varit i år. 226 dagar utanför Sverige! Om man nu räknar fram till nyår, och då har man ju varit på en hel del läger och regattor i Sverige. Så det är ju rätt coolt.
Men det som jag tänkte skriva om är ju vad som hände mig i natt. Idag skulle vi träna med fyra andra besättningar på morgonen så jag sätter mitt alarm på mobilen och går och lägger mig i god tid. Jag vaknar med ett ryck för att jag hör min mobil, räcker mig blixtsnabbt för att få tyst på oväsendet och trycker utan att behöva tänka eller titta på mobilen på knappen för alarm av. Fort tillbaks under täcket för att det är så fruktansvärt kallt i den lägenheten jag nu tillfälligt bor i. Men precis innan jag hinner påbörja detta dyk hindras jag.
-Jag står här i tullen och dom vill se vad som finns i boxarna, vad är koden?
Rösten kommer från mobilen jag håller i handen.
-äähhhh…977 eller799, tror jag?
-okey!
Telefonen blev tyst, jag kände igen rösten, Det va Jesper. Jag synar min mystiska mobiltelefon och får se att klockan står på 03:24. Har allt varit en dröm? Under hela den här tiden har jag självklart varit i gränslandet mellan vaken och sömn. Efter ett tag gick det upp för mig att Jesper ju är i Australien och klockan där är mitt på dagen. Det som ställde till det va ju att jag trodde att alarmet på telefonen ringde och inte Jesper. Senare när jag vaknade av mitt alarm och åt frukost va jag fly förbannad på Jesper för att ringa mig mitt i natten och tyckte att man ju kan tänka sig för lite. Ännu efter ett tag kom jag på att det va rätt snällt av honom att tulla igenom vår båt.Det är så det fungerar när man flyttar iväg. Helt plötsligt blir mamma så himla tillmötesgående med: smutstvätt, ställa in talriken i diskmaskinen, laga och handla mat, etc. Jajaja, vem tullar in båten i Miami? Nä, skämt å sido ska det bli skitkul att få träffa Jesper, för första gången är detta nu inte en lögn. Nä,nä,nä, skämt å sido, det ska bli kul, på riktigt! Att få träffa alla, Vi va ett sånt gulligt gäng i Båstad på Liros Training Camp. Jag kommer ner den 26:e och på mycket länge ser jag fram till att resa. Vanligtvis hatar jag att resa, säger killen med 226 resdagar om året. ”Hatar” är kanske ett stark ord, men jag hatar iaf flygplatser! Allt man gör är att köa! Köa till Check-in-maskinen, till Bagage-drop-off, till säkerhetskontrollen, till gaten. Köa är det värsta som finns, man är stressad för att det går långsamt men så kan man inte göra något åt saken!! Det liksom förväntas av en att man ska va stressad i en kö. Och när en jävel visar minsta tecken på att vara stressad i kön, så blir alla andra det. Jag ber om ursäkt om jag nu lyckats förstöra all flygplatsvistelse eller ”köning” för all framtid.
På ett kortare återseende!
/MadMax
